Svenska it- och säkerhetsansvariga är de minst oroade över utvecklingen inom cybersäkerhet bland nio undersökta marknader. Nio procent av de svenska svaranden uppger att de är mycket oroade över AI-drivna hot, mot 49 procent i Indien. Samtidigt visar underlaget att 44 procent av samtliga svarande drabbats av minst ett lyckat AI-drivet angrepp det senaste året.
Nio marknader och 1 890 svar
Undersökningen genomfördes av Talker Research mellan den 2 och 16 juli 2026 på uppdrag av Yubico och Okta. Den omfattar 1 890 yrkesverksamma inom cybersäkerhet, it, produktledning samt mjukvaru- och hårdvaruutveckling, samtliga på företag med fler än 500 anställda.
De nio marknaderna är USA, Storbritannien, Australien, Indien, Japan, Singapore, Frankrike, Tyskland och Sverige. Den publicerade rapporten redovisar en fördjupad regional analys endast för USA. De svenska siffrorna kommer från ett separat nationellt uttag baserat på 150 intervjuer, vilket ger ett förhållandevis litet underlag.
Avsändaren är värd att notera. Yubico utvecklar hårdvarubaserad autentisering och har ett kommersiellt intresse i rapportens huvudslutsats, att organisationer bör överge lösenord. Siffrorna bör läsas som branschdata snarare än som oberoende forskning.
Lägst oro i Sverige, högst i Indien
På frågan om artificiell intelligens och hoten mot cybersäkerheten svarade 78 procent att de är oroade och 30 procent att de är mycket oroade. Spridningen mellan marknaderna är stor: 49 procent av de svarande i Indien var mycket oroade, mot nio procent av svenskarna.
Åldern framträder som en annan tydlig faktor. Yngre svarande, i synnerhet under trettio år, är genomgående mer oroade än äldre. Mönstret återkommer över marknaderna och är därmed inte enbart en effekt av hur urvalen är sammansatta.
Nästan hälften har drabbats av ett AI-drivet angrepp
Sjuttio procent uppger att nätfisket mot organisationen ökat det senaste året, och 55 procent har själva varit måltavla för personaliserade angrepp. Tjugotvå procent hade tagit emot ett riktat meddelande så sent som den senaste veckan.
Utfallet är mer konkret än oron. Fyrtiofyra procent uppger att organisationen drabbats av minst ett framgångsrikt AI-drivet nätfiskeangrepp under de senaste tolv månaderna, medan 45 procent uppger noll och elva procent är osäkra. Att drygt var tionde inte vet är i sig ett resultat.
Röstkloning och syntetiskt material gör det möjligt att utge sig för att vara en betrodd kollega med mycket litet källmaterial. Fyrtiotre procent rapporterar misstänkta video-, röst- eller telefonimitationer riktade mot chefer eller kunder, och 29 procent har själva varit måltavla för deepfake-kommunikation.
Experterna missade i båda riktningarna
För att pröva den så kallade mänskliga brandväggen fick deltagarna två meddelanden, ett skrivet av en människa och ett av en språkmodell, och ombads avgöra vilket som var vilket.
Endast 36 procent identifierade det människoskrivna meddelandet korrekt. Femtiofyra procent trodde att AI låg bakom, tio procent var osäkra. I den omvända riktningen misslyckades 39 procent med att känna igen det AI-genererade meddelandet.
Resultatet underminerar en av de vanligaste rekommendationerna i säkerhetsutbildningar. Felet går dessutom åt båda hållen: legitima meddelanden misstänkliggörs lika ofta som falska släpps igenom.
Gapet sitter i rutinerna, inte i kunskapen
Rapportens egen tes är att problemet är strukturellt snarare än pedagogiskt. Åttiosju procent av de svarande är förtrogna med passkeys och 31 procent pekar ut hårdvarubaserade varianter som den säkraste metoden, men bara 25 procent använder dem i praktiken.
I stället dominerar användarnamn och lösenord, som 43 procent anger som sin huvudsakliga inloggning på jobbet. Femtiotvå procent fick just sådana uppgifter utdelade vid introduktionen, 76 procent av organisationerna har olika autentiseringsmetoder i olika interna system och 23 procent kräver inte flerfaktorsautentisering i samtliga tjänster.
Här avviker Sverige i positiv riktning. Trettio procent av de svenska svaranden förlitar sig på användarnamn och lösenord, den lägsta andelen i undersökningen, mot 50 procent i USA. Samtidigt beskriver 88 procent av samtliga sin egen verksamhet som säker och 34 procent som mycket säker, vilket rapportförfattarna själva kallar optimismbias.
Vad siffrorna betyder för svenska beslutsfattare
Den praktiska konsekvensen är att investeringar i att lära medarbetare känna igen misstänkta meddelanden ger lägre avkastning än tidigare. Tyngdpunkten flyttas mot kontroller som fungerar även när användaren luras: autentisering som inte går att nätfiska, verifiering av betalningsinstruktioner i en oberoende kanal och begränsade behörigheter.
Frågan blir mer akut i takt med att AI-agenter får utföra uppgifter i verksamhetssystem. Nittioen procent av de svarande anser att det är nödvändigt att verifiera agenters identitet, och lika många vill ha ett mänskligt godkännandesteg innan en agent genomför en åtgärd. En organisation som inte klarar stark autentisering för sina anställda har svårt att styra autonoma agenter.
För svenska organisationer finns slutligen en risk i den egna självbilden. Låg oro är rimlig om den bygger på ett faktiskt försprång i hur systemen är byggda, och de svenska autentiseringssiffrorna talar delvis för det. Den blir däremot en sårbarhet om den används som argument för att skjuta upp åtgärder.












