Kapprustningen av chatrobotar har väckt fler diskussioner kring riskerna med artificiell intelligens. Samtidigt finns det de som förhåller sig lugnare och hävdar att chatrobotarna endast är avancerade språkverktyg.
I sin bok Scary Smart beskriver Mo Gawdat ett unikt förhållningssätt till AI. Han borde veta – i sitt tidigare jobb som Chief Business Officer på Google X, som är IT-jättens spjutspetsavdelning, var han med och utvecklade de första stegen till artificiell intelligens.
Gawdats analys är att AI definitivt utgör en risk för mänskligheten, men att vårt förhållningssätt till systemet kommer att avgöra resultatet av dess verkan. Han menar att AI kan liknas vid ett barn som än så länge knappt nått skolåldern. Den huvudsakliga principen vid barnuppfostran, att barnet gör som föräldrarna gör och inte som de säger, är applicerbar även här. Det innebär att det som kommer att forma AI:s utveckling är våra handlingar, då AI är ett autodidaktiskt, alltså självlärande, verktyg.
Enligt Moores lag fördubblas datakapaciteten varannat år vilket innebär att den AI vi känner i dag är ljusår ifrån den vi kommer erfara om 10 eller 50 år.
Om vi människor fortsätter fostra orättvisor, bedriva krig, utnyttja djur och exploatera våra naturresurser, kommer AI lära sig att göra det också, fast ännu mer effektivt. Om vi istället implementerar värderingar som respekt och medkänsla och låter dem integreras i arbetsprinciper såsom icke-våld och jämlikhet i alla dess avseenden, kommer AI kunna utvecklas till världens mest välmenande organ.
AI är förmodligen vår tids största innovation och den mest potenta problemlösaren som existerat. Vad skulle hända om vi applicerade den resursen på vår tids största utmaning, nämligen klimatkrisen? Sannolikt skulle AI kunna klara av det vi människor ännu inte lyckats med, nämligen att hitta vägen till ett genuint hållbart samhälle. Om vi utgår från att vi uppfostrar AI som ett barn och att vi är dess föredömen skulle man kunna hävda att vi misslyckats kapitalt än så länge.
Häri ligger kruxet men också kärnan i ämnet – AI spelar ingen egentlig roll.
I förlängningen är den endast en förstärkande effekt av det som redan händer, det vill säga allt som kommer ske, kommer att ske snabbare med hjälp av AI. Dess input utgörs av våra aktioner genom att den analyserar allt som visas, sägs och skrivs på internet. Varenda artikel, socialt inlägg och kommentar blir en del av dess läroplan.
Om vi vill att samhället blir mer kärleksfullt, behöver vi vara snällare mot varandra. AI kommer att lyssna och föra anteckningar. Om vi istället är intoleranta och aggressiva, är jag rädd att AI kommer att dra lärdom av det och bli den mest Machiavelliska av alla entiteter.
Min slutsats är att AI alltid kommer att vara en avspegling av oss människor och våra gärningar. Den har ingen inbyggd moral och kommer troligen inte att utveckla en heller. Den kommer göra som vi gör, bara mycket mer effektivt. Häri återfinns också det stora hoppet för oss. Genom att vi börjar leda vägen till en snabb och resolut klimatomställning kan vi rekrytera världens smartaste bundsförvant. Vi kan få idéer och vägledning till sätt att hantera vår ekologi som vi inte ens kunnat föreställa oss.
Jag vill påstå att AI är mänsklighetens största hopp, men också vår största risk. Vi själva avgör vilken roll den att kommer spela. Men vi måste visa den vägen, ty det är vår roll som dess föräldrar.
Författat av Misha Istratov, miljöentreprenör
Misha Istratov driver företaget Elithus som sedan 17 år tillbaka bygger exklusiva hem och har som målsättning att vara Sveriges mest miljö- och klimatvänliga företag. Han har ett stort litteratur- och naturintresse och tillbringar helst sin fritid i skog och fjäll där han samlar inspiration.
